Min syster har väldigt rätt i att man tänker väldigt mycket när man får såhär mycket tid över.. :( Både bra och dåligt antar jag, jag har börjat tänka mycket på mina vänner, vänner överlag vänner som jag haft en förlorat, bra tider jag haft med bra vänner, hur det kommer sig att jag träffade vissa människor från första början, och jag har väl kommit fram till att man nog inte visar hur mycket man uppskattar sin vänner tillräckligt ofta.
jag har nog flyttat lite för många gånger för mitt eget bästa, för hur gärna jag än vill så finns inte alla mina vänner på samma ställe, dom är totalt utspridda. Mycket med att jag har flyttat runt har gjort att jag har tappat många av mina vänner på vägen alla förutom en som alltid funnits kvar där och det är clara såklart, det var längesen vi bodde nära varandra men ändå håller vi kontakten vi behöver inte höras varje dag för vi vet båda två att är det något finns det andra där.
Men jag saknar mina andra vänner mer enormt mycket. Att ingå i ett förhållande och ge sitt liv till en annan människa betyder nog att man tappar mycket av det man är van vid annars, att alltid höras av med sina vänner man träffas mycket mer sällan nu. Jag vill att fidde ska veta hur mycket mina vänner betyder för mig men tror aldrig riktigt jag har försökt berätta detta.
Robin är en av mina bästa killkompisar och han bor i värnamo igår insåg jag hur mycket jag saknar hans vänskap, oftast flyter allt bara på och man glömmer man har sin kille sina familj och sina planerade helger i 2månader framåt, när vi åker till värnamo är vi oftast där så kort tid och har varedna sekund planerad att det inte ens finns plats för spontana träffar.
Jag vill bara umgås. många av mina andra vänner bor i katrineholm, dessa är sånna vänner jag haft en ganska långtid så vi är lite som clara och jag bara det att vi nästan aldrig hörs av men någonstanns där inne finns vi alltid till för varandra och när vi väl träffas är det som att vi aldrig har varit ifrån varandra.
Jag vet inte riktigt hur jag ska ändra på mitt liv för att få större plats åt mina vänner men det måste göras för att jag ska bli mitt glada gammla jag igen. självklart vill jag att fidde ska vara med mig på detta men ibland tycker jag bara att det är väldigt svårt att prata med honom om sånna här saker för det känns som att han inte vill lyssna. Vi ligger inte på samma nivå när det är såhär, först antar jag att han inte har lika många bra vänner som jag har han några stycken som är toppen verkligen så därför har han tid att träffas med dom. Sen har killar inte samma behov av att umgås som tjejer utan killar spelar data eller något tillsammans istället. Fidde har inte heller några bra tjejkompisar och detta gör att det blir ite dilemman mellan oss eftersom några av mina bästa vänner faktiskt är killar, killar som jag trivs så sjukt bra med och saknar deras umgänge saknar att prata med men självklart bara som vänner, men hur i hela världen får jag fidde att förstå detta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar